Häpp! Eftersom T har uppnåt nästan 7 år, så tyckte både jag och Lotta att det var dags för henne att få en lite bättre musikspelare än den "bergsprängare" hon hittills haft. Ni vet en sån där som nästan är lite väl otäckt vass i diskanten och det enda till bas är lite dovare ljud runtomkring.
Sagt och gjort, upp på vinden och fram kom min gamla Sony microstereo som i princip var bland det första jag köpte när jag flyttade in i min första bostadsrätt. Jag kommer ihåg att jag hade en Technics innan, men bytte upp mig till den här Sony:n eftersom den har stöd för det föga revolutionerande formatet MiniDisc. Faktum var att jag också har en portabel MiniDisc-walkman (den ligger i en låda på vinden, fortfarande i "mint condition").
Jag kommer verkligen ihåg hur bra jag tyckte Sony:n var, och när jag införskaffade min första DVD-spelare så kopplade jag den till stereon och häpnade över vilket "fantastiskt ljud" det var :)
Den var med i en herrans massa år och det är faktiskt inte jättelänge sen den pensionerades till att spendera tiden med flugorna uppe på vinden. Därför känns det extra bra nu när T får använda den. Särskilt när man hon säger att hon gillar den så mycket för att den "mullrar" mycket roligare än den gamla spelaren hon hade.
Jag lyckades också hitta en stump med "lite finare" högtalarkabel (Van Den Hul - "The Snowline") så jag hoppas att min gamla trotjänare känner sig lite extra väl omhändertagen, även om den är förpassad till att spela Smurfhits och Melodifestivalen-låtar (haha).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar